Mamma målade lite knutar på stugan på morgonen. Då gick Meia och pappa till lekparken. Vi skulle egentligen till Stabbyskogen och titta på fåren, men Meia var mycket bestämd med att hon skulle inte åka vagn – hon skulle gå, så vi tog en kortare utflykt istället.

Väl där så var det både fuktigt och mycket pollen från träden i rutschkanan så Meia for på huvudet första åkturen. Det blev ingen mer åktur. Vi gick till sandlådan istället. Efter ett tag gick Meia till lekstugan och sprang runt. Den är byggd ganska högt med en trappa upp till stugan. Trappan är inte hel utan har bara vågräta brädor. Meia snubblade på brädan längst ner och försökte ta emot sig med händerna men de gick in i hålrummet mellan två trappsteg så hon tog emot sig med munnen istället. Det blev mycket gråt och en del blod. Nåväl, efter ett tag så repade hon sig och började skjuta på vagnen istället. Hon körde vagnen ända hem helt ensam. Pappa bara hjälpte till att ändra kurs ibland så att vi kom hem. När vi skulle ta in vagnen genom dörren till källaren ville Meia komma före pappa så hon sprang förbi vagnen och snubblade på tröskeln till källaren och slog huvudet i betongen… Inte Meias dag riktigt.

Eftermiddagen var bättre. Då gick pappa och Meia till stugan. Där hade mamma klippt gräset, målat knutar, plockat hallon och gjort hallonkräm. Mums!

Mamma hade tagit cykeln ut till stugan. Det är verkligen inte ofta mamma cyklar nuförtiden. Men när mormor var och hälsade på lånade ju hon cykeln, vilket Meia uppenbarligen kom ihåg, för när hon fick syn på cykeln gick hon fram och granskade den och sa “Momo!”.

På kvällen gick mamma och Meia till Stabbyskogen. Den här gången gick det bra att åka vagn, så vi fick träffa fåren idag i alla fall.

/Anders och Marianne